vänskap kärlek

Kvällen igår

Jag och Maria satt och drack öl på mitt rum fram till. Halv tre. 

Sedan drog vi och dansade en timme på Panama. 

Helt perfekt.

En hel kväll med en massa babbel, skratt och "hatande" av idioter till killar,

precis vad jag behövde. Och en timmes dans räcker gott och väl.

och sedan en massa dumma härliga foton! 

Det var härligt att ha någon över, och endast vara här med våran öl. 

Omar ringde, fick se oss dragna, Maria pratade med honom på msn.

På spanska. Hon försökte lura i honom att det var jag.

Nu tror jag nog Omar är en av dom som "vet mest" om mitt liv här och om mina vänner. 

Särskilt Maria.  Så det gick han självklart inte på. 

Det var kul, det var larvigt och fånigt, kändes som två tonårstjejer på 15 som satt och fnittrade på 3.5:or.  Med skillnaden att det nu var starköl och två icketonårstjejer.  Vilket ju inte märktes av. 

Jag är tydligen inte den enda som känner mig ensam och vill ha ett förhållande. Maria känner detsamma. Och vi pratade om att den här känslan inte får göra oss till något som tar det första bästa. Bara pga ensamhet. Så vi ska hålla koll på varandra.

Jag pratade med K igår om det med. Innan jag träffade Maria. Och hon känner detsamma. 

Och varför gör man det? Varför!? Det ska ju vara en alldeles underbar känsla att få vara fri och göra vad man vill utan att behöva tänka på någon annan än sig själv. Ska det inte? 

Jag är inte van vid att vara kärlekstörstande.

Jag sitter och läser en krönika om platonisk vänskap. 

Mellan en kille och en tjej. Som gör allt ihop.

Som sover i samma säng, utan att ligga, plöjer dvd:skivor ihop.

äter frukost tillsammans, tar sig en promenad genom stan,

undrar vad dom ska härnäst.

etc etc etc

var är min vän. var är min vän som är sådan?

Jag hade en sådan vän, som försvann ur tomma intet

sedan hade jag en till, som jag förmodar jag fortf har.

Bara det att nu är det lite svårare att ringa plötsliga samtal och hitta på något.

Jag vill ha en sådan vän

Jag kanske har en sådan vän

Jag och Caspar. 

Men just nu känner jag att det nog inte är någon bra idée att fortsätta sova i samma säng och så. Jag litar inte på honom och framförallt inte på mig själv.

Vill han ska fortsätta vara min vän, endast en vän. 

Solen skiner och jag borde ta mig ut och njuta.

Men jag orkar inte. Jag är så lat.

Men ah, ack vill ju bara ha lite kärlek

Idag gifter sig en av mina vänner

otroligt