omställningen

Nu kommer ett litet till inlägg

igen, om kärlek.

om känslorna. om omställningen

det här e fruktansvärt jobbigt.

medan jag skrev förra inlägget fick jag faktiskt ett mejl av Tommie.

Svårt. Hemskt svårt. För för honom, känslorna han hade för mig, är fortfarande förevigade mig.

Och han skrev om vår tid då Han hälsade på här i Montpellier. Om hur bra det kändes att vara "VI" igen, dom två oslagbara. Jag kände detsamma då. Gör det fortfarande. Blev otroligt ledsen då han åkte till Indien. Jobbiga dagar. Men ja. Kom att tänka på en låt.

Tommie älskar musik. Jag älskar musik. Och flera låtar. Flera är våra låtar. Ja, ni vet hur det är. Men flera låtar, var vi, säg att det kom en viss låt som den här.... 

Discover Orchestral Manoeuvres in the Dark!

Då blev vi lyriska. Var man på en klubb, vi tokdansade. Var vi på ICA började vi lalla runt där och sjunga. I radhuset hade vi alltid en viss sorts musik spelad. Mkt olika. Men vissa låtar väldigt ofta. Just som den låten.. Våran låt! Våran glada söta låt! vi hade fan med oss den på våra blandskivor när vi åkte utomlands eller på festivaler. den var alltid med

SÅ--

Omställning. Jag var på bio med Thomas förra veckan. Under en scen kommer den låten. Jag säger "ååh, i love this song!" Han med... Sedan när vi här en gång hade jag skaffat ner låten... 

electricity med omd. som självklart kom, då vi var här. 

Discover Orchestral Manoeuvres in the Dark!

Han hade inte hört den förrut. Men förstod det var OMD.. har visat sig vi har väldigt lika musiksmak också... eh.. 

Men så igår var vi och tog EN öl med hans vän inen bar, en ganska stor bar, och vad kommer. Jo, "enola gay" med OMD. Och han blir lyrisk. Jag blir glad. Så vill jag ha det. Och, ja, det är bra, det är jättebra. Men en del av mig skriker, NEJ du får inte ta över det jag och tommie hade. Det är jag och Tommie och jag kan inte låta ändra på det. Eller jo, det kan jag det har jag ju redan gjort nu. Men, jag, jag vet inte. Allt känns så urbota märkligt. Mina planer är krossade. Jag är glad, jag är glad jag faktiskt kan känna så här för ngn annan men samtidigt...

Ångest. Det var ju ... Men nu. Nu hör jag låten o tänker första dejten med Thomas..

Det här känns helt enkelt bara väldigt märkligt och jag vet som sagt inte hur jag ska kunna hantera det här... 

Jag blir tokig. Jag vill gå ut på en promenad men det spöregnar.