ett ärligt inlägg

Innan jag tar mig ut i solen och tar mina första nya steg till mitt "NYA" liv.

så ska jag erkänna en sak. Om det är bra eller inte det vet jag inte. 

Men jag tänker inte tillåta något mörker ta över mig utan att berätta det för någon. Utan att någon vet. Och nej mörkret har inte tagit över mig ännu

Men ångesten. Ångesten jag hade förra terminen. Ångesten som ville äta upp mig. 

Som fick mig så rädd och må så dåligt. Jag har den inte längre. Den är inte lika grov.

Men den är kvar. Den är inte försvunnen och det får mig att bli livrädd.

Jag är i Frankrike! Jag har the time of my life! Och jag vill inte att ångesten ska komma tillbaka och ta över mig. Jag vill verkligen inte det. 

Och jag vet varför jag vill ha kärlek, Jag vet varför jag inte pallar att vara hemma.

Jag vet varför jag hela tiden vill omringas bland människor. jag vet varför jag inte vågar slappna av. 

För jag klarar inte av ensamheten. Jag vågar inte ta den. Jag vill inte se den där ångestesen. 

Jag vill inte ha den. Och att den var stor,  förra terminen, det visste jag

Men jag trodde också att när jag "kommit" över den skulle allt bli bra.  

Men den e kvar. Och jag villl verkligen bara ha en kram. Jag vill ha en kram. Jag vill att någon håller om mig och jag vill bara tillåta mig själv att få gråta ut. För det är vad jag behöver nu.

Men nu ska jag gå ut i solen, jag ska vara mitt glada jag. För jag kommer slippa vara själv.

Jag kommer se folk runomkring mig leva sina liv, jobba, åka sina repiga bilar, jag kommer inte sitta här och vara ensam med mitt plugg.

Att bli sjuk i några dagar och vara tvunget själv. För mkt reflektion och tänkande.

Men ja, det är förmodligen bra att jag vet att jag inte är riktigt "helad" ännu. 

Varför i hela friden ska jag ha den här ångesten för? Jag!? Christina!? Jag är inte personen som ska ha det. Men tydligen så är jag mänsklig och kan precis som vem som helst ha sina dåliga dagar. Men den där ångesten. Den jag hade. Den tar kål på mig. Och jag vill inte.

Och därför vill jag ha någon som håller om mig och låter mig gråta ut. 

För då kanske den försvinner.

så nu vet ni det. ha lite koll på mig ibland är ni snälla.

fastän jag på ytan oftast är glad. ( glattig) och mkt på gång

och har mitt liv i kaos och försöker göra en massa (galna ibland) saker

så är det inte riktigt sant. Det ligger ngt i mig som inte mår bra.

det finns en anledning till det. varför jag vill ha mitt liv i kaos och i ngn form av rullning.

helt fruktansvärt ärlig var jag nu