bakfylleångest

(jag o tareck utan tendenser till ngt annat än vänner för några månader sedan) 

tänk er scenariot...

söndagmorgon

att vakna upp i en annan säng. bredvid någon. bredvid en "man". 

jag vaknar. jag tittar mig omkring. tror först att jag är hemma hos mig.

märker däremot att täcket är helt underbart skönt och det är en mkt skönare säng.

tittar upp. mot taket. det är inte mitt rum. det är ngn annans rum.

Gick jag aldrig hem igår, tänker jag. Bredvid mig ligger han. Snarkar och sover. 

Jag ligger alldeles stilla. Funderar på gårkvällen. Funderar på om jag borde leta upp min väska och mina skor och rymma. Eller om jag ska ligga kvar och vakna upp tillsammans med honom och vara den gode vännen. Eller rymma. 

Min huvudvärk ville ta kål på mig. Upptäcker hur bakis jag är. Ligger fortfarande stilla men kan inte somna om. Funderar på om jag ska närma mig honom eller ligga kvar där jag ligger.

Och återigen. Funderar på att rymma. Funderar på var fan jag la väskan och varför mina skor var tvunget att ligga på hans sida om sängen. Inga bra förutsättningar för en smidig rymning.

Jag bestämmer mig för att gå upp mot toaletten. Och samtidigt leta efter min väska. 

Jag stiger upp, han sover fortf. Jag norpar åt mig mina skor. Skyndar mig ut från rummet. Ställer skorna vid min väska som jag faktiskt hittade ganska fort. Ser mig omkring och avundas hans lägenhet. Så stor. Så rymlig och köket var helt otroligt. Rika snorunge. 

När jag varit på toaletten hör jag honom ropa_ Kiiiiiiiiiiiiiiim, how are u? What are u doiiing? 

FAN, inget rymmande. Går snällt tillbaka till rummet, säger jag mår bra, frågar hur han mår. Sätter mig bredvid på sängen, han mumlar ngt. Somnar om. Jag sitter där. Förvirrad. 

Bestämmer mig slutligen för att faktiskt försöka sova. Stor säng, skön säng. Manligt sällskap bredvid. Ingen anledning till att rymma föruom bakfylleångesten . 

Jag somnar till, han vaknar.

 Så vaknar jag med och måste ta mig upp till denna pinsamma situtation. 

Tareck. Och jag. Tilllsammans. Uppe på morgonen. 

Hade inte alls varit lika skumt om vi inte gjort ngt. 

Jag skulle ha sovit på soffan. Det var min tanke. Jag bänkade mig där. 

Men han tyckte det var alldeles heeeemskt att jag skulle sova på den osköna soffan när han faktiskt hade en stor sääng. Jag var full, jag var glad. Jag tog det förbannade initiativet. Hur det nu gick till. Plötsligt står vi där och kysser varandra.

Tareck. Och jag kysstes. Och vi slutade inte. Vi hamnade i hans säng. Forsatte.

Jag sa nej till sex. Ja. Inget sånt.

Men fortfarande en massa tramsigt hångel. Med min vän. Med min vän Tareck.

med min vän Tareck som en gång i tiden var intresserad av mig och jag tyckte det kunde få vara så. Mig skulle han allt inte få. Och nu var det jag som tog initiativet till hångel. 

Den här morgonen. Han fixade kaffe. Vi småpratade om inget. Vi var sådär som man brukar vara en morgon då man har huvudvärk och är bakis.  Drack vårat kaffe, jag pratade om att jag hade mkt plugg att fixa med idag, han pratade om sitt plugg. 

Där satt vi. Tareck och Christina. De två vännerna. Men nu var ngt förändrat.

Jag är säker på att han är lika förvirrad som jag är nu. 

Men samtidigt så känner jag lite att ja, någon dag skulle väl den här dagen komma. 

Men ja, nu vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här. 

Tills nästa gång då vi ses. Kan allt bara snälla vara som vanligt? 

Var en trevlig kväll igår iallafall! Vindrickande på skype, sedan mötte jag upp tareck och Anis och någon till snubbe. Drack öl. Vi gick hemåt mot Tareck och fortsatte öldrickandet där.

Anis och den andre snubben gick hem. Jag var kvar där. Och så hände allt det där. 

Men ja, var mysigt med lite närhet. oavsett fastän det kanske var lite fel. 

och varför han ropade Kim. Folk har fortf en förmåga att vilja kalla mig det.

Jag börjar vänja mig. Christina suddas ut allt mer o mer. 

och jag  hånglade med Tareck igår.

alltså, ja han är ju inte ful iaf, tack o lov.