Jag vet två skäl, kanske tre.
Det är inte så många skäl.
Det här med o leva här.
Stefano på mitt jobb sa till mig innan jag flyttade till Montpellier, eller ja, det var väl mera en slags förvarning, ---
" Christina, det kan hända, att du förlorar en del vänner när du flyttar, för du kommer att upptäcka vilka dina riktiga vänner är." - han pratade av personlig erfarenhet.
Och jag viftade iväg allt det han sa, att bara för att det hände honom, behöver det ju inte hända mig. Och så vill jag gärna fortfarande tro. Men, ja, just nu är inte jag där i Sverige, jag har inte förmågan/krediten att ringa någon, när man är på väg mot, whatever, jobbet/till stan/ till en dejt. Inte pengarna att skicka sms lite då och då. Och, klart, mina vänner ringde ju mig med. I Sverige. Men jag var oftast den som ringde fler gånger. Och, ja det kan jag inte, det gör jag inte längre.
Vill inte att ska vara somså att bara för att man åker till ett annat land, bor i ett annat land så blir vännerna som utbyta, för så är det ju inte. Går inte att byta ut en vän.
Men det går, att förlora vänner, eller vänskaper. Det går.
Och det märks.
Det är det värsta. Att det faktiskt märks.
Det här skulle ju inte hända mig sa jag ju! Gjorde jag inte det!?
Men just nu, jag vill inte vara för klar med det jag säger. Vill inte peka ut någon. Men jag vet vilka jag tänker på.
Jag vet tre personer, som hör av sig. Mejlar, dyker upp på msn då och då. pratas vid på skype.
regelbundet. undrar hur jag mår. jag undrar hur den mår. etc etc.
pratar. men.
vilken hemsk upptäckt.
på tal om annat,
min käre moder ska förmodligen hit och hälsa på snart.
:) vad spännande det kommer bli. om hon nu kommer.
sedan har Helena pratat om att komma hit.
vet ju inte ännu när, o jag vet ju heller inte när jag åker tillbaka så är lite svårt att bestämma ngt exakt. hoppas jag kan få vara här en lång tid framöver.
För är det så jag "förlorat lite vänner " nu, vill jag nog helst inte komma tillbaka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar