okej .. var ska jag börja... tidpunkten nu är alldeles för fel för att skriva massa trams. då säger jag mer än vad jag bör göra. så.. jag var nervig. jag gick faktiskt till vert anglais. 

så pass modig var jag. Och ja, han hade ju sagt runt åtta-tiden och jag trodde ju han typ jobba eller ngt idag. därför valet av att ses på "vert anglais" (som numera förkortas till. V.A..) och vi skulle ses vid åtta. runt åtta. han skulle vara där vid åtta iallfall. det var min information. så nervösa jag gick dit senare. vid nio. tyckte jag var en bättre tid. Well, ja. Jag går dit, Kelly en av folket jag känner här ringer mig och uppmuntrar mig till att bota bort min blyghet. Hon skulle ut hon med till ett ställe väldigt nära V.A. Såå jag går dit, tittar in och ser honom inte!

Herregud, Just då kom det, nervositeten. Och varför ? Nepp, jag vet inte. Så nervös blir jag inte alls. Inte ofta. Typ aldrig, men så går jag runt där, en bit ifrån såklart. Funderar på en plan. Jag skulle ju bara kunna gå in och säga hej en kaffe tack och är inte J.P här nu om jag inte såg honom. Väldigt simpelt. SÅ ja, jag går in. Och jag ser honom. Han är där. Men inte som en slav. Utan han står längst bort i baren med folk och pratar jättemkt, skrattar och verkade vara "kungen" i gänget. Så jag stod där, han såg mig inte och min nervositet var kvar. Innan jag gått in till V.A hade jag träffat på en kille som heter Pablo som satt utanför. En kille som jag träffat på en gång under dessa livliga fylledagar. Så ja, innan jag gick in pratade jag så pass mkt med honom och hans vän att jag ju faktiskt kunde gå ut dit till dom om allt gick fel. 

SÅ, ja, jag står där. Ser den jävla killen, med allt folk. Och jag blir feg. IGEN! så jag beställer min öl av en annan bartender och skyndar mig ut. ( Christina är en dum dummer)

Våga ta sig fram till ett gäng med folk o honom.. Mja, jo egentligen men jag blev totallt dum i huvudet där. Men jag tar mig ut. Pratar med Pablo och hans vän. Det är trevligt. kelly ringer. Kelly lovar att slå mig nästa gång jag beter mig så som jag gjorde då.  Men iallfall, drack upp min öl. Och tog mig in igen. För att gå på toa o sen dra vidare. ( min andra plan). Vilket egentligen betydde pocka på uppmärksamhet o säga hej. döda min feghet. 

Så jag går in mot toaletten, han ser mig. jag vinkar lite lätt. går in på toaletten. tänker tankar som "usch vad snygg han är" "sluta vara SÅ NERVÖS" .. så ja, efter,, jag går fram till honom. Klockan var väl ganska så exakt 22.15 då. Och han står där o undrar vart jag försvunnit. Att han väntat i två timmar. "AaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaH! ! Gah, blev så grinig på mig själv  Och jag sa ju det som jag trodde. Såklart. Att han jobbade vid den tiden och att han ville jag skulle komma förbi. Men nej, så var det inte. Han ville jag skulle komma vid åtta och träffa honom... Men så hade han ringt dit en vän. Så så uttråkad var han ju inte. Just för att han ringde en vän.. Men ja, han var inte alltför glad på mig. Men bjöd mig på en öl o lite mer och var ju iaf trevlig. Vi pratade jättemycket om allt möjligt och det var helt underbart kul.

Kände en connection. En sån där riktig en. Kemi. Och ja, det var kul och jag var glad över att han för en gångs skull var fullare än mig. Han var inte så värst full men ja, jag var ju supernykter. 

Sen blev det skumt och det är här jag inte riktigt vet vad jag bör skriva. Om jag bör hålla saker privat. För jag är säker på att mina vänner inte skulle uppskatta en del av hans sysselsättningar... Men jag vill ju skriva alllt.!!!

(i parantes, jag o christian har en låång emailkonversation om att han ska komma hit o vara ännu mer närmre än vad han trodde innan.. eeh) 

MEN NEJ  jag skriver inte allt. inte ännu, jag är för nyfiken på honom för det.