NOSTALgin fortsätter..

Kalas imorgon! Javier, en i ligan av alla dessa vinmakare har fyllt år och imorn bjuds det på kalas. :) Pga att han fyllt år och många nu ska ta sig hemåt under julen! Gud vad kul! Socialt liv med middag och faktiskt ta sig ut och roa sig på en stor klubb (s0m ligger tio minuter från mitt hem, lyxigt värre). Nu börjar jag och mitt humör äntligen vakna! 

Julen är planerad nu också. Tror jag. Men julafton för mig kommer betyda jobba på dagen för att sedan på kvällen endast ägna mig åt min mor. Umgås. Baka något gott. Ska bli underbart. Tänk att jag kan sakna min lille mor så mkt. Trodde jag inte om mig själv. Broder C vill att vi ska ta oss ut och äta på någon resturang. Men mtp att min mor just nu inte är i det bästa skicket, så låter det ju dumt. Myskväll hemma (vadfan är öppet på julafton?) och baka ngt. Tycker jag låter bra. Och jag kan flyga mig själv bakåt i tiden och låtsas vara ett litet barn igen. Utan klappar. Bara stämningen. Den bra stämningen.  SÅ får Charlie och Sari ta sig dit på en kopp kaffe istället. Blir nog bättre så. Visserligen går jag gärna ut och får lite resturangmat i mig men på självaste julafton? Näe, vet inte det. 

Den nittonde blir det ut. Ut o supa bort pojkarna som funnits det gångna året. Också en mycket bra planerad idée av Kristina.  ;) 

Så, ser framemot Sverige, som fan nu. Träffa alla. Oh!

Nostalgiat mig lite idag. Som alltid visserligen. Men. Ja. Tänkt tillbaka på en viss person och mig. Och ja, inte tänkt tillbaka som så att jag verkligen vill tillbaka till den situtionen just då. Utan mindes allt med glädje om hur bra det var vi hade varandra då. Och hur vi kunde stötta varandra i desssa problem och situationer vi befann oss i. Ångrar verkligen ingenting med honom. Fy satan vad arg och upprörd jag varit på honom. Många gånger under årens lopp. För vad blir det nu. Sedan vi var.. 17. Och nu är vi 23. Det är några år. Men. Ja. Tack och lov för honom. Och kändes himla skönt att få prata ut litegrann om det. (Tåls att sägas vi snackade om det idag också) Och allt började med den här låten..

B

I samma veva som vi verkligen behövde varandra var vi båda två otroligt osäkra själar. Vilket gjorde förhållandet ganska upp och ner. Jag var osäker och visste definitivt inte vad jag ville ha utav någon. Han var osäker och visste inte hur han skulle visa sina känslor, gentemot mig. Han försökte (och ja, han kunde ju såklart visa, jag visste han var kär i mig) men många gånger blev det fel mtp osäkerheten. Dumma kommentarer och eftersom jag var lika osäker jag då blev ju allt... PANNKAKA.  Men ja, det höll ju trots allt  ett tag och vi har fortfarande kontakt idag. Men ja, nu när jag tänker tillbaka på det. Vilken tur vi hade varandra. Tack

Har lite bus planerat också, kanske, eller nej, såklart jag inte har. Jag är den mest oskyldiga varelsen i världen.

Imorgon är dagen utan Facebook. jag är inte beroende av facebook. Inte alls. Men kommit på ett litet problem. Facebook är ngt folket här använder för att kontakta varandra. Typ kalaset. Har ju däremot Pao's nummer som kontaktade mig genom msn om det också... AH detgår bra. Inget beroende inte. tack för telefoner. 

du får väl utöva nån kroppslig aktivitet då, för att bli lite trött. möjligheten finns ju att jag kanske skulle kunna hjälpa dig med det om du har vägarna förbi. vem vet. du får fundera på saken ;)