She can't get enough, can't get enough, can't get enough.... love. jepp, där har ni mig.

torsdag 4 december 2008

Julgran i Montpellier och ytterligare insikter


(bild från place de la comedie. finns en bild längst ner på sidan också men eftersom blogspot gillar o krångla så värst ibland me mig så får den här bilden hamna här, men det är supervackert oavsett var jag lägger den, ni missar verkligen ngt, som inte är här;) ) 

HA! 
Fortf glad och nöjd över att jag tryckt bort en hel del av min  ångest, och jag blir lika förvånad varje dag. Fick höra en berättelse av Allison idag som ledde till att hon berättade hennes största rädsla( Jag är verkligen inte ensam!) Berättelsen, eller ja, händelsen hon berättade om handlar om en kille som heter Robert som självklart också går den där vinmakarkursen. Hänger bara med vinkännare. Galet. Den här Robert iallafall är en ganska så galen charmig kille. Men när han blir full blir han så pass galen att han gillar att klättra på väggar, studsa upp och ner, göra cirkuskonster etc. Förra helgen, gick några vinmakare ut för att fira av några tentor. Och han blev full, som vanligt och galen, och av någon anledning började han hoppa omkring för att nå en skylt som tydligen var en sisådär fem meter upp. ( I vanlig ordning börja klättra på väggar för att sedan.. ja) Han gjorde det iallfall och det slutade inte alls bra. Han föll ner. Slog i ansiktet mot marken och bröt av sin framtand. Krasch. Och hela ansiktet var blått och en jävla massa blod vällde ut från alla möjliga delar. Han drog direkt in till akuten som dagen efter sa de inte kunde göra någonting. Utan att det var ett jobb för en tandläkare, så klart. Men nu var det ju så att det var lördag och ingenting var öppet. Så han fick gå hela helgen med en förbannat söndrig" mun. Nu har det slutat ganska bra iaf då tandläkaren sa det att det var ofattbart att han klarat sig från att bryta av mer tänder och klarat sig från en bruten näsa. Att någonstans hade han tur. Och han ska nu få en, ja, vad heter det, ngt slags porslin som gör så att hans tand ser fin och snäll ut igen. Men psyket hans mår antagligen inte så bra just nu. Han gömmer sig för omvärlden o vägrar le. :( Och just det att han visste han betedde sig "dumt" åt gör det inte bättre, tydligen. hu. stackarn

Ack vad det rös i mig när hon berättade om det där. hemska hemska upplevelse!
Vilket hon också gjorde. Sedan började hon berätta om hur hon ibland eller många gånger alltid tänker efter och är riktigt försiktig när hon går ner för trappor och backar och ja, etc. Allt som man kan gå ner för. Av rädlsan att ett: ramla och göra bort sig. två: ramla och skada alla hennes tänder... 

Detta är alltså något hon tänker på ganska ofta. Hon är livrädd. Och jag satt där, självklart som jag sa tidigare lika förvånad. Va? Hon också! Ångest? Så berättade jag iallafall att jag förstår exakt hur hon känner. (Ja nu är det inte så att jag tänker på det varenda gång jag går ner för en trappa men som full aktar jag mig gärna för att ramla framstupa om vi säger så) Jag menar, jag har ju fortf ångesten angående tänder där. Förbannade tänder.

Men så berättade hon om hennes liv med tandställning och hur jobbigt det var när de tagit av tandställningen sen och tänderna började röra sig. Och hur dåligt hon mått över det. Och att det tagit sån tid innan allt stabiliserat sig. Och att hon nu har ngt "under tandköttet" som håller dom på plats och gör det supersvårt att göra rent. 

Jag är INTE ensam. Överhuvudtaget. Och jag delade med mig av min ångest. Och hon var lika glad hon att höra att hon inte var ensam. Ha, herregud. 
Förbannade ångest.

Så, ja, alla har vi ångest och många e oroliga över munpartiet. 
Så är det. Nu är det dags med att sluta tycka så synd om mig själv. Livet är i behåll och jag är i Frankrike och upplever allt galet nytt trevligt. (och jobbigt= så trött på att pluggA!) 

Mitt rum luktar clementiner och jag lyssnar fortf på kent. det är faktiskt mörkt här ute med nu, och regnigt.. Och Place De La Comedie är fortf jättevackert! Fastän granen inte ser ut som en riktigt julgran som blir jag väldigt harmonisk. Det är så glittrigt och vackert och jag vill aldrig ta mig därifrån. Det riktigt lyser upp och glimrar och ah det är så mysigt! Det är en fröjd för ögonen. Bara se :)
  
Här går jag varje dag! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar