She can't get enough, can't get enough, can't get enough.... love. jepp, där har ni mig.

fredag 12 december 2008

csn, galenskaper. musik

CSN är ju otroligt jobbiga jävlar. vet alla antagligen redan om. men ja man ska ju vara glad över att få lån så att man kan plugga på det här sättet. är ju en förmån vi svenskar har. men att dom ska vara så.... ja jag vet inte vad man kan säga om dom. Men irriterande är det iallafall. Alltid ska det vara en massa krångel och tjafs. Om ingenting. Gah. Irriterar mig. 

Lyssnar på Nirvana. Hör en låt som får mig att minnas ngt igen.
Jag vet inte om det är bra det där. Med låtar som sätter sig och kommer alltid sitta fast i just ett minne, en situation, eller ja, i en person. Många gånger för min del så sätter sig låtar fast i situationer som har med en person att göra( Nu inte just bara en person, kan ju misstolkas). 



Discover Nirvana!





Men som den här Nirvana-låten. Satte sig antagligen fast för att den stämde så otroligt bra i den situationen jag och någon var i. "something in the way" - och ja, det var en jävla massa saker ivägen och allt vi gjorde ihop var ju egentligen så jävla fel, och båda var medvetna om det. Men av någon anledning slutade vi inte upp med det. Men, ja, den kvällen vi varit ute och var hemma hos honom. Fulla, dumma. (som vanligt) Så dök den låten upp mitt i alltihopa och den där jobbiga tystnaden kom, från babbel till väldigt tyst. Det var som att vi smakade på refrängen och faktiskt kom på vad vi höll på med.  Eller kanske började fundera över om det var något ivägen som var tvunget o försvinna, eller? Jag vet inte, var ju ganska känslomässigt alltihopa i samma veva. 
Moraliskt sätt, jag bröt mot mina principer något  så otroligt. Och han med, om han nu har några. Vilket jag förmodar han har. Men ja, alltså allt blir ju faktiskt så mkt roligare när det är hemligt, busigt och lite förbjudet. Han är fortfarande min vän och jag tänker inte tänka eller tycka något dåligt om honom. Men låten är förevigt ett minne av den situationen vi var i då. (jag hoppas verkligen det där e något som kommer hålla sig till vad det var, att det inte händer igen, men om ett år, vad händer då? Kommer jag våga träffa honom igen, kommer jag att klara att hålla mina principer eller kommer det bli samma galenskaper igen? Kanske han tillochmed har greppat principerna då och kommer sluta upp. Det vore det bästa. Då skulle jag klara mig galant. För jag kan ju inte hålla mig ifrån kaos, av någon förbannad anledning så gillar jag ju drama, och honon , han e ju ändå ganska så soft o hänga med. Men se nu börjar gå över principerna igen! Men jag gissar på jag är tillåten att tänka så. Det är ju ganska normalt att tänka så om en vän. ) Men jag vill ju gärna tro det fanns något mer där, typ känslor(vad det nu ska betyda). Vilket också var otroligt fel. För jag tror inte, jag är ganska säker.. 


 och för att fortsätta babblet om minnen och ta en annan person som exempel.. 

 låten "whiskey lullaby" som jag nämnde i ett annat inlägg, fick mig att förstå att en person jag många gånger kände var kall gentemot mig och kärlek faktiskt inte var så ickekänslosam. Utan att genom den låten såg jag att det faktiskt fanns hos den mannen, men att han förmodligen själv hade svårt att visa det. SÅ, nu för alltid kommer den låten påminna om honom, men då jag hör den låten så ler jag, så är ju egentligen inga fel med det.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar