stockhol

sthlm..

Hörde/såg idag något om att .. Att bo på lappis är att leva som en sömnlös.. Ha ha.

Vilket det verkligen var, de ständiga ljuden, vrålen (som kunde vara allt från en galen katt, en galen hund, en galen spanjor) som alltid gjorde en lika rädd för att det var något galet/farligt på G. Festerna som jämt hölls. Nedanför, ovanför, framför, bredvid. Jämt! Haha , vilket liv. Var himla kul och mysigt ändå. Dit ska jag ta mig och hälsa på nu i december, kommer kännas så märkligt att inte ha sitt rum, eller köksskåp. Ah! Sitter och tänker tillbaka på Sthlm idag iaf.. 

Och lappis.. Längtar tillbaka, men bara litegrann! Skönt o minnas vissa situationer och episoder (och faktiskt inte vara där i situationen just nu..) ...

smygfoto

att vänta på den jävla tuben var det ja! Hu! Och jag med mitt tålamod. Ogillar verkligen att behöva vänta mer än fem minuter. 

     . 

Alltså, jag menar, den här bussen. Ack, ack vad jag hatälskade den på samma gång. Jämt fullt med folk. Busschafförerna alltid helt galna och körde de fortaste de kunde i kurvorna. Men den var ju så bra ibland. När man kom upp från tunnelbanan och såg den vänta på en. Slippa gå den eviga vägen upp till lappis. (Som för övrigt också var jättemysig när jag tänker tillbaka, förutom trapporna upp då. Usch) 

 . åh, mitt gamla hem! eller ja, busshållplatsen vid ICA :p

 och köket.

heja nostalgin. Om jag ska bo i Sthlm igen ska jag bo där. 

På lappis. Jag lovar. Eller, nej förresten, det tänker jag inte.

Ngt nytt. Tack. Minnena är ju trots allt alltid kvar!