Jag ska försöka uppdatera mig.
Jag kan ju börja berätta om den kära apan som jag mötte i början av mitt liv här i Montpellier.
Jag var ute på ett eget litet äventyr, på något vänster hamnade jag bredvid en flod, och en skog, en skog vi kan kalla djungel. Inte som en skog i Sverige. Utan en djungel med märkliga små ljud, djur och fina blommor, buskar, palmer. Etc. Jag lovar det var en djungel. Och det var alldeles underbart, vackert och fint att gå där. Numera har jag då lärt mig att just på den sidan av floden ska man nog inte promenera själv. Om man ska promenera själv bör man antagligen ha med sig något slags verktyg eller en telefon man faktiskt kan ringa med (vilket jag ju har nu)

Nåväl, som ni ser på bilden ovanför, var det en djungel. Jag gick där, lyssnade på min vackra musik och var fylld av harmoni. Inget kallt Sverige, ingen svensk skog, utan en djungel. I Frankrike. Lite märkligt att ha en djungel här men.. Fortf, gillar't!


Well, well jag gick vidare och kom till en bro. Med en motorväg ovanför. Helt plötsligt. Men bara en motorväg, ingen gångväg vad jag såg. Och i den här tunneln hittade jag underbar graffiti. Var fortf själv, ingen människa så långt ögat kunde nå, men började känna av underliga vibbar, såg att cirka hundra meter fram, långt ner fanns en liten gångväg över floden. En gångväg man kunde komma till om man gick ner för en trappa. En brant en. Skulle aldrig gå att springa ned för.. Men jag andades och sade till mig själv att sluta vara ängslig. Började fota konsten på väggarna...


Ni ser! Väldigt fint. Har fler bilder men tar ju sådan tid på den här bloggen att få upp och den tiden orkar jag inte ta mig. Medan jag stod och fotade såg jag i ögonvrån en man i en buske. Som hoppade omkring.. I busken... (Man ska alltid lita på sin intuition. Klart jag var ängslig om jag hade på känn att det var en kuslig man i närheten..) Han stod där i sin buske och spejade. Ja spejade! Efter något.. En fiende kanske. Jäklar vad adrenalinet i mig steg. Han såg underlig ut. Vad jag såg av honom. Min första tanke var att gå inte åt det hållet. Men om jag skulle gå tillbaka.. Skulle heller inte gå. Hade ju säkert gått en timme på den där stigen i djungeln bredvid floden, och det var ju trots allt en motorväg ovanför mig. Något slags civilisation på andra sidan floden. Men skulle gubben vara en galning skulle jag aldrig ha en chans att springa ned för de branta trapporna.. Han var ju klart en galning.

Klädsel, en brun trasa över sina ytliga organ. Inget mer. I vilket fall stod han och spejade i sin buske och såg mig. Han hoppade ut från busken, och stod och , ja, han stod som en gorilla, och stirrade på mig. Och hoppade. (usch o fy!) Sen började han hoppa fram till mig. Ja, han HOPPADE fram till mig och slängde med sina armar. Den här mannen hade endast två tänder som han gärna visade för mig. Så där stod jag under en tunnel, i en djungel, med en man, med endast en trasa på sig och två tänder. Vad gör man i en sådan situation? Tror inte någon lärt mig det. Men iallafall, där stod jag och han hoppade omkring mig, runt mig. Och stirrade på mig som om han aldrig sett en människa förr. Sedan började han prata med mig, på franska. Hörde inget av vad han sa. Förstod ingenting. Och har man bara två tänder... Ja då finns ju risken, chansen att det inte låter så värst bra.

Jag stod där iallafall och försökte få honom att förstå att jag inte var någon att prata med och att jag hade bråttom till bussen. ( hade verkligen ingen aning om det skulle funka, var ju inte direkt i staden.. ) Han tog tag i min hand, höll i den, beundrade den? Tarzan o Janes första möte, eller vadå?! Jag försökte vara lugn iallafall, ingen ide att börja panikarta. har hört att man ska hålla sig lugn bredvid missbrukare/psykopater. Han började fråga om jag kom från Spanien och började hoppa omkring igen. Och visa upp sina tänder. ( alltså, snälla låt mig aldrig vara med om det där igen, just nu är det ju ganska kul att tänka på det, men då, fy fan) Jag började iallafall långsamt gå mot trapporna, hade fortf mina ögon på honom medan han stod där och hoppade och spejade och pekade på träden.. Sedan vinkade han åt mig men stod fortfarande och spejade. Han hoppade in busken igen.. Jag började gå fortare och när jag sedan vände mig om var han borta! Där har ni det. Mitt möte med tarzan/apan. Och nej, jag tog ingen bild på honom. Om han vore en tjuv så skulle han antagligen tagit den då. Eller dödat mig. Hålla sig lugn. Det förstår väl ändå vem som helst. (jag har fått frågan om jag tog kort.. Dum fråga. Sluta fråga det ;p)

(Har en bild för att visa trappan och gångvägen över floden.. Och två personer! Men då var ju mitt möte med apan över)