uppdatera sin blogg, eller vad hette det?

7 dagar kvar, om ens det.


Bör väl säga 6 dagar kvar.





Jag börjar att stanna till nu, min tankeverksamhet, mina minnen, hela jag. Nervositeten är helt galet stor nu. Sömnen inatt är inte värd att kallas sömn. Var så trött men kunde inte somna. Låg där, stirrade upp i taket och suckade till lite då och då. Tydligen hörde A mig och undrade varför jag suckade vilket tydde på att han också låg vaken. " Jag är så trött men jag kan inte somna" , det var detsamma för honom. Så där låg vi, två oroliga själar i en minisäng med madrasser som inte är gjorda för att sova på egentligen (flyter iväg lite vart de vill, blir antingen en nedförsbacke om man ligger ytterst på sängen eller ett stort hål om man ligger innerst, vilket heller inte är så skönt). Varför han hade sömnproblem inatt vågar jag inte svara på men jag själv vet ju varför jag har mina. NERVOSITETEN.





Om en vecka, om exakt en vecka kommer jag sitta i min nya lägenhet. I ett nytt land, ett nytt allt. All trygghet som finns här, alla vänner, min familj. Ja, den kommer att stanna här medan jag sitter i min nya lägenhet. (Antagligen med sömnproblem igen för allt kommer vara så fruktansvärt nytt. Eller så är jag alldeles död och somnar på en gång. Men jag kommer att sova själv, vilket jag börjat vänja mig av vid. Kommer inte alls ligga i min galna säng med skumma madrasser med en varm människa bredvid mig. Utan kommer ligga på en förhoppningsvis skön madrass men. Utan den där värmen. Mänsklig värme! Hallå! Hur ska jag klara det?!





Kommer sakna så himla mycket.





charlie, lisa, karin, helena, anders, tommie, mao, omar,


ja, speciellt de. De som varit mig närmst den senaste tiden. Och självklart en hel del andra små själar.





Jag har två flaskor vin här som borde drickas upp innan jag åker. Vad bör göras?





och Charlie, författaren i förra inlägget, var självaste jag ;)


Jag och mina sinnen, uppslukade i lycka-





puss!!