Ja, varför?

Varför bloggar jag inte på engelska?
Varför inte börja blogga om något vettigt och viktigt och åtminstone intressant?
Jag ska, börja, när jag har tid. Och bilder kan ju alltid vara kul att få upp också

Så.
Idag har jag jobbat. Med en tanta som skrämmer mig litegrann. Hon har ett sätt som, ja, inte många har. Hon är väldigt rar samtidigt som hon tydligen vill vara en kärring. Men i mina ögon går det inte bra. Som sagt en väldigt rar tanta.

Och börja inte jobba på ålderdomshem, det funkar, det går bra och kan vara rent utav kul, men de stunder man står där o ser på alla dessa gamlingar ser man hur olyckliga de är, och hur dåligt de mår. Medan en galen människa sitter vid ett piano och sjunger ekorr'n satt i grannen för de. Och talar till de som de vore små barn, som om vi var på dagis. Och ingen säger emot utan sitter o nickar. Och ler. Och skiner utav Olycka, o där står jag o försöker vara med i den roliga leken. Tack och lov, när den stunden kom idag slutade jag fem minuter senare. Väldigt skönt, för tyvärr mår jag illa över folk som behandlar äldre som små.. små.. mindervärdiga människor som inte förstår något. Det är nämligen så här att dessa förstår. Och ja.. sluttjatat om det där. börja inte jobba med det där.

Och visst kan det vara rätt tråkigt med att gå till banken, stå och vänta i tio minuter och sedan få noll respons från bankmannen. Varför är allting så komplicerat? Och det som hände efter orkas det inte pratas om. MYMYMY.

Nu är jag äntligen hemma iallafall. Dagen har varit en blandning av okej o hemsk. Och mitt humör är vasst o farligt. Men när jag kom hem blev jag åtminstone bjuden på en macka, sånt gillas, tack korridormänniska. Gjorde mig på så mkt bättre humör.

Ack så härligt att kunna blogga när man kan tala om massa oväsentligheter, haha

sten sax påse - mkt mindre komplicerat.