
Stockholm kan vara ganska trivsamt. På morgonen, innan klockan sju. Särskilt när vädret säger att nu är det faktiskt vår och solen försöker tränga fram genom molnen. Visserligen är vädret nu helt oförutsägbart men den känslan, den här morgonen var bra.
Innan klockan sju, är det
väldigt nära till rusningstrafik
folket runtomkring stressar inte lika mkt som under rusningen, det tycks som de inte fått något grepp om verkligheten ännu, lummiga och yrvakna, surplandes på sitt kaffe. Leende och trevliga.
Kan det berott på att jag var trevlig och leendes?
Det var ett lugn iallfall som man inte brukar se så ofta i Stockholm, en slags harmoni.
Hur kan man skilja på en djup vänskapsrealtion och ett kärleksförhållande? Särskilt då man har haft ett kärleksförhållande med personen i fråga som man har vänskapsförhållandet med. Det är en fråga jag och en T grunnar på. Det brinner i honom säger han, för mig, som det gjorde då var vi var hejdlöst kära i varandra. Han har svårt att veta och hur han ska hantera det. För brinner det, finns det passion, o då kommer lätt svartsjukan. Det har brunnit i mig, för honom. Men om jag nu är fullständigt vettig och logisk. Eller kall. Det vet jag inte. Men jag försöker verkligen släcka den där elden. Och har försökt väldigt länge med en hel del framsteg. Men det här hjälper inte.
Han frågade mig om vad som skulle kunna hindra mig att åka till Frankrike. Och jovars, det skulle väl i sådant fall vara kärleken. Att oj hoppsan nu skiter vi i Indien o Frankrike och drar iväg tillsammans o lever i den där lilla drömmen vi ville ha en gång i tiden. Ett litet hus eller skjul vid en strand.. Men. I det här fallet, i den här stunden känner jag att ingenting, verkligen INGENTING får hindra mig.
jag måste det här
Innan klockan sju, är det
väldigt nära till rusningstrafik
folket runtomkring stressar inte lika mkt som under rusningen, det tycks som de inte fått något grepp om verkligheten ännu, lummiga och yrvakna, surplandes på sitt kaffe. Leende och trevliga.
Kan det berott på att jag var trevlig och leendes?
Det var ett lugn iallfall som man inte brukar se så ofta i Stockholm, en slags harmoni.
Hur kan man skilja på en djup vänskapsrealtion och ett kärleksförhållande? Särskilt då man har haft ett kärleksförhållande med personen i fråga som man har vänskapsförhållandet med. Det är en fråga jag och en T grunnar på. Det brinner i honom säger han, för mig, som det gjorde då var vi var hejdlöst kära i varandra. Han har svårt att veta och hur han ska hantera det. För brinner det, finns det passion, o då kommer lätt svartsjukan. Det har brunnit i mig, för honom. Men om jag nu är fullständigt vettig och logisk. Eller kall. Det vet jag inte. Men jag försöker verkligen släcka den där elden. Och har försökt väldigt länge med en hel del framsteg. Men det här hjälper inte.
Han frågade mig om vad som skulle kunna hindra mig att åka till Frankrike. Och jovars, det skulle väl i sådant fall vara kärleken. Att oj hoppsan nu skiter vi i Indien o Frankrike och drar iväg tillsammans o lever i den där lilla drömmen vi ville ha en gång i tiden. Ett litet hus eller skjul vid en strand.. Men. I det här fallet, i den här stunden känner jag att ingenting, verkligen INGENTING får hindra mig.
jag måste det här


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar