En framtid, en framtid att nå sina drömmar

Guillaume, fransmannen fick mig att inse vad jag borde göra. Samma sak med ett flertal av de i korridoren.

Jag hade en dröm en gång, som fortfarande finns kvar men som på något sätt tynade bort ju mer jag kom in i min vardag med jobb, pojkvän och även det att flytta hemifrån.

Frankrike, franska... Det var en stor dröm jag hade i högstadiet och gymnasiet. Att åka bort ett år och bo och leva i Frankrike, då ville jag till Paris, men idag har jag ändrat mig en del angående den staden.

I vilket fall. Jag hade en dröm, en dröm jag borde nå och få uppleva. Hinder, en hel massa hinder var vad jag hade då. Något som jag självklart kunde ändra på men jag var nog inte tillräckligt mogen för det.. Men nu, inga hinder. Och en hel del mod.

Jag tänker inte åka till Frankrike för att följa fransmannen, han har sin plats i Canada nu. Men däremot, när jag fick se honom hur han packade sina två väskor för att bege sig till ännu ett nytt land fick jag ett mod, att varför kan inte jag göra samma sak? För det kan jag ju! Det är det jag vill göra. Och ingenting hindrar mig. Så därför ska jag uppnå mitt mål och min dröm och flytta. Till Frankrike, till Montpellier förmodar jag. Plugga franska, leva och må..

Som jag också sa, flera i korridoren har fått mig att känna jag måste iväg, det är ingenting de har sagt just, men att få se hur de kommer hit ensamma och tar till sig ett nytt land att leva i får mig att inse desto mer att det är något man borde göra.

Så, i september, tänker jag ta mig iväg. Nu är det bara upp till skolan att vilja ta emot mig.

JAG ÄR SÅ UPPSPELT OCH LYCKLIG ÖVER DET HÄR BESLUTET.

Äntligen!