jag byter blogg nu

om ni vill ha adressen får ni fråga om den. 

vissa personer som inte ska gå in och snoka ska inte få nöjet att fortsätta med det 

( im not talking about you J´. i promise u I will give it to u. the other adress) 

och jag kommer att komma o hämta mina saker så fort jag kan. lovar det. 

kram o hej!

klockan 9.00 på morgonen i p’s lya.

Igår när jag anlände var det sol. SOL. Och det var inte kallt. När jag var i Paris frös jag nästan ihjäl. Men så kommer jag till Stockholm och vädret var bra. På kvällen. Nu. Nu. På morgonen. Fryser jag igen.. det är helt otroligt jävla kallt här. Frysa? På morgonen? Så sitter nu med Ps mjukisbyxor, en tshirt och Josephs tröja ( jag fryser fortfarande). Men jag har en kopp kaffe ( som är alldeles för svagt för jag tydligen glömt bort hur man gör??!! Hmpf. Och. Ja, jag vet, jag gnäller nu. Varför gnäller jag?

För att jag redan nu vill ta nästa flyg tillbaka. Till Montpellier. Jag vill seriöst inte vara här. Det kommer bli skönt att få ge mamma en kram igen. Var skönt att få se P igen. Kommer bli underbart att få träffa Helena imorgon( eller ikväll). Och alla de andra. Men sen vill jag ta mig tillbaka. Jag saknar redan allt där. Precis allt.

Igår tog jag tåget tidigt tidigt på morgonen. Joseph var himla snäll och hjälpte mig med att ta mig till tåget och med min packning. Fina man. Dagarna innan jag åkte bestod mestadels av en massa farväl (inte bara jag som åker från Montpellier nu). Svåra jobbiga hårda dagar för ens psyke.

Det gick bra att säga hejdå vid tåget. Var så mkt stress och tåget skulle precis ta mig iväg så det hanns inte med några tårar. Men när jag väl satt ner på min plats. Så kom dom. Jag såg Maria och Mateza framför mig. Jag såg Joseph. Jag såg Rachel. Jag såg Linh. Mindes så mkt situationer och händelser på en och samma gång och jag inte kunde hålla inne tårarna längre. Det enda jag ville var att hoppa av tåget. Tittade ut genom fönstret med ngn dum förhoppning om att se Joseph med hans bil en sista gång. Jag såg varken bilen eller honom vilket förmodligen var bra. Skulle väl antagligen legat ner på golvet i tåget och tokgråta då. Jag fick sms av Joseph som var väldigt söta. Gjorde inget bättre. Tårarna ville verkligen inte sluta komma. Jag somnade efter en liten stund. Hade två fria platser så att jag kunde ligga ner. Hade Josephs tröja och min jacka som kuddar, försökte inbilla mig i min trötthet att det var en riktig Joseph jag hade som kudde. Det fungerade. Jag somnade och trodde verkligen jag låg och sov på honom. Vaknade upp igen. En låt kom.. fick mig att börja gråta igen. Kom till slut fram till Paris. Allting gick otroligt smidigt. Med packning incheckning, att bara finna incheckningen var för mig en alldeles läskig grej. Men det gick bra. Fick två timmar att göra ingenting på. Märkliga fransmän försökte prata med mig. Jag gick runt och gjorde ingenting. Fann internet. Tog mina sista cent och lade på det. ( inget behov av några cent i Sverige). Tog mig in på FB. Ville spilla tårar igen.

AHHH SÅ JOBBIGT DET VAR IGÅR-

Flög från Paris till Oslo. Upptäckte att jag ogillade personerna på Oslos flygplats. Råkade i en ”diskussion” med en av personalen där. En jävla kärring. Fy fan. Jag var alldeles för trött för att inte lägga ner energi på det så jag sa vad jag tyckte och var allmänt väldigt otrevlig tillbaka. Berättade för P som blev väldigt underhållen av min historia. Till slut kom jag till Arlanda. Köpte mig en ”stor kaffe”, som var EN LITER jävla kaffe… Är det så? Jag minns verkligen inte ? om man köper en stor kaffe på seven-eleven.. är den verkligen SÅ STOR?  Jag blev förvånad.  P mötte mig. Vi åkte hit. Jag berättade lite om livet. Tittade ut på motorvägarna här i Sverige. Kom på att jag inte kan se några palmer mer. På ett tag. Men vem behöver palmer egentligen? ( jaaaaaaaaaaaaaaaag!)

Så kom jag hit. Te och mackor. Prat. Bildvisning. Kriminalserie på teve.

Försök till att somna. Hade bara en kudde. Kunde inte inbilla mig jag sov bredvid Joseph. Kunde inte somna. Till slut blev jag ledsen igen och tårarna kom igen och tycktes aldrig vilja sluta. Somnade någongång där. Vaknade upp tre timmar senare.. höll mig vaken i två timmar till. Fann mig en bok att läsa. Ganska kul bok. Lasse Anrell skrev om kvinnors humor som tydligen kan tyckas vara värre än killars. Vi kan tydligen vara grovare och äckligare än killar om vi vill. NÄHÄ. Haha, självklart. Men det var historier som fick mig på humör igen. Jag kom att tänka på mig och Maria och våran humor vi har ihop. Jag tror Joseph fick se några smakprov på det sista kvällen. Ja, jag höll väl lite tyst men inte Maria. Men han kan nog förstå hur vi pratar ihop utan manligt sällskap som honom :P:P

Ska skriva ner några exempel från boken i slutet på inlägget. ( det här är ett sjukt långt inlägg. Jag vet. Men jag behöver skriva allt det här).

Natten var iaf svår. Och nu vaknade jag upp vid 8. Jag som verkligen skulle sova ut. Haha, inte hände det. Jag tror det kommer ta några dagar innan jag kan sova normalt igen. Det här är alldeles för svårt. Kan nog vara så jag behöver min mamma, en säng där som förmodligen  varit min förr för att kunna somna bra. Och internet! INTERNET! Tillgången till socialt liv med mitt folk i Montpellier. Med Maria. Mateza. JOSEPH.

Jag visste det skulle bli svårt det här. Men det är svårare än vad jag trodde. Jag saknar honom något enormt. Mitt huvud består av tankar på honom hela tiden. Jag försöker se till att tänka på annat men det går inte. Inte någonstans. Tar över mig och min kropp. Jag är glad jag ”tog”  så mkt på honom. Ja. Men ni vet hur jag menar. Pysslade med hans hår. En smekning på hans arm. Rygg eller whatever. allt detta gjorde att jag minns allt så mkt mer. När jag blundar kan jag se hur jag för över hans hår från hans ögon eller hur jag pussade honom på kinden. Såg på hans händer. Precis allt. Ack, vad jag vill ha honom här. Eller vara nära honom. Jag har till och med kommit på en massa TOPLISTS här nu. (han hade ngn grej för sig. Topp fem någonting. Topp fem musik. Topp fem film. Topp fem vad jag tyckte om ngt(kunde vara precis vad som helst) och varenda gång blev jag ställd och kunde inte riktigt svara. Svårt för toplists och skalor. MEN NU HAR JAG SVAR! Och jag vill ge dom!

Känns lite bra ändå. Trodde inte jag skulle kunna känna så här igen. För ngn. trodde ngn annan var förevigt tillägnad de känslorna. Men så fann jag någon att känna just så för.

Christina är kär i någon som inte är i samma land som henne. Hur ska detta nu gå till.

farväl!

sooo let oss säga goodbye nu. tjopps!

liberta

jag vet inte om det tjänar något till att skriva ner något just nu, eller någonsin igen. 

jag är låg just nu. eller.. haft en trevlig kväll och allt men just idag kom det tårar. för mkt tårar. för.. för ingenting? förmodar jag. jag tror jag höll på i två timmar med det. Var inte riktigt så att jag höll koll på tiden. men det höll på ett bra tag. och ville inte sluta. har inte spillt några tårar på det sättet på ett otroligt bra tag.. känns som att det var evigheter sen sist. Kanske i somras? 

men efter det hemska torterandet så somnade jag om. och vaknade upp och allt kändes lite lättare. har iofs väntat på att få ut mina tårar så där. väntat och väntat med försök att se sorgliga filmer för att få spilla.. inte en tår utan flera. utan verkan. men nu kom det.

men jag är fortf låg. av flera anledningar.det mesta just nu ändras ju. på alla sätt. 

linh åker hem imorgon. eller. om två timmar heter det. sedan på torsdag - tidig morgon

då är det min tur.

jag har för mkt känslor för ngn jag inte borde ha känslor för.

maria kanske har rätt i allt hon säger. 

vet inte vad jag ska tro eller tycka nu. men det kanske inte spelar någon roll

jag åker ju som sagt hem på torsdag.

jag kanske bara är galen nu ( igen). men det är bara väldigt få dagar kvar.. 

och nu är det som det är. 

jag tänker inte säga ngt om vad som är vad just nu men det är sjukt trist iaf.

och nu skriver jag inget mer. 

på ett tag. eller för alltid. 

vem vet.. inte du ,.. inte jag..

hmmmmmmmmmmm

Folk försöker få mig att tänka dumt. Bli galen igen. För mkt frågor och funderingar. 

Och jag orkar verkligen inte ha tusen funderingar i min skalle. Eller frågor. Vem vet, dom kanske har rätt? Jag kanske borde lyssna på dom lite mer. 

gah, just nu sitter jag och undrar för mycket. förmodligen är det rädsla. men jag försöker förtränga den. 

haha, det är hemskt jag vet men jag tycker det här med det försvunna flyget är lite kul

jag kan inte sluta fundera på om dom blivit kidnappade av utomjordingar eller är fast på en ö och allt är som i serien lost. Men jag vet, det är alldeles för hemskt för att tänka så nu. Men förbannat skumt är det. Hur kan man INTE hitta ett plan. PÅ ngt sätt måste ju någon ha sett något. En pilot påstår han såg oranga fläckar.,.. .. . .. Ja äsch. herregud. struntsamma. 

maria flyttar ut från sin lya idag och jag ska iväg å hjälpa henne. Joseph är inte här och vad han nu har för sig har jag ingen koll på. Men jag har nycklarna.. Aja, JAG SKA SLUTA grubbla. kan ta det senare ist. då jag kanske finner ngn riktig anledning till å grubbla. allt kommer ju alltid fram för lr senare. 

åttta dagar kvar tills jag drar hem.. nej förresten. nio dagar tills jag drar hem

känns fort otroligt märkligt.

hejdå

flyttilytt

AH! Sista gången jag använde min spis. ( kycklingcurry, ris. mums) 

Sista gången jag avfrostar frysen ( som om jag någonsin gjort det förrut här.. eh) 

Sista natten. Här. I min lilla lägenhet. 

Flyttstädning.. ÄR fan det värsta som finns. Städa och rengöra varenda liten liten list som finns i lägenheten. Och den här lilla lyan består av tusen små gömmor o vråer ( nu kan jag inte prata svenska.. igen. tror jag). Men I still going strong. Tar det ganska lugnt ändå. Ingen stress. Nej, ingen stress. Jag tänkte stressa. Men här hörs det inte av till mig och gör det inte det stressar jag inte. Tar min tid på mig. Med för många pauser. MEN MAN SER SKILLNAD. 

Fick vänta en tre timmar på att få vettiga rengöringsgrejer till lägenheten också. Vid fyra-fem fick jag dom. Mkt mkt IRRITERANDE. Den där receptionen har verkligen öppet som dom vill och håller inga tider någonstans. MEN nu har jag ju allt jag behöver, tror jag. 

Maria kommer tillbaka ikväll! Äntligen! Jag har saknat den tjejen en del nu. Men jag är otroligt lycklig över att jag kommer att få träffa henne igen. Var ju ganska säker på att sist vi sågs var sista gången. Men icke! Ikväll kommer hon. Med sin Daniel ( från Mexico). SÅ spännande!

Och imorgon flyr jag fältet, flyr från residence le clemenceau. ( skönt! ) 

Ah. Läskigt. Allt, allt verkligen allt är så otroligt. Annorlunda nu. Omställning GÅNGER hundra. Min pms, eller vad det nu än var har äntligen gått över ( tror den kom med allt .. allt.. allt.. som inte är som vanligt. för nu är verkligen INGET som vanligt) 

jag lyssnar på "dålig"  musik( vilket jag ju inte tycker nu, hade jag tyckt det hade jag ju inte lyssnat), jag tycker om någon helt otroligt mycket. och det är svårt. samtidigt som jag är glad över det med. men. men. ja. NEJ, tänker inte ens tänka på det. Jag är glad nu. I allt mitt flyttstädande är jag glad och springer runt och ler och sjunger till den "dåliga" musiken på grund av en viss person och jag tänker njuta av det. inte tänka på allt som kan komma och bli komplicerat. jag får ta det sen. oavsett om min hjärna har lust med att tänka på det nu. vilket ju bara är trist. 

men imorgon. då bor jag inte här längre. skum känsla. 

imorgon. kommer jag vara hos J. 

Med mina saker. Med mitt liv. 

Spännande. Oh omställning! 

nu ska jag återvända till städandet som jag tar i min egen takt. ska försöka säga åt takten att skynda sig lite. det här är ju förbannat tråkigt. 

( är lite orolig över om det kommer bli översvämning här igen på grund av frysen. ja, sist var det ju inte frysen som fick till en översvämming. men risken finns nu. snäälla be nice frys. )

paranoia natt ?

Jag hatar mitt internet. Och jag hatar faktumet att jag inte kan hitta diverse viktiga papper. Oavsett att jag faktiskt slängt tusentals andra OVIKTIGa papper och nej dom viktiga kom inte med. Tre stora påsar i hallen med ett års liv och papper i. heja. Här flyttas det. Märkligt känns det.

EN upptäckt. Jag kollade  på några avsnitt av Sex and the City. Första säsongen. Och något som jag inte tänkt på förrut. Men den där serien gör ju en helt förbannat paranoid med deras skumma teorier och pga alla dessa galningar dom träffar på. Kanske på grund av att jag varit med om något liknande. Nej, inte vet jag. Vill gärna tro det inte är så, men jag blir lite ställd och börjar undra och tänka för mkt iaf av den där serien. Vilket kanske egentligen är bra. Men just nu bryr jag mig inte så mkt om vad som är bra eller inte. Upptäcker hellre det själv än och kollar på ett ytterligare avsnitt. Jag säger inte nu att jag inte gillar serien. Den kommer alltid vara ”ngt” som kommer att tittas på då man har lust eller behov av det. :p ( kan vara så att det är ngt förbannat inslag av PMS som håller på att drabba mig, totallt överkänslig just nu. Var det nu kom ifrån)

Pratade med en vän idag som berättade om en hemsk nyhet. Sitter fortf kvar i huvudet på mig. Vill komma hem och ge henne en och flera kramar. Hu och hej.  Söta fina vän.  Men komma ihåg..

Allt som inte dödar oss gör oss starkare!! Minnas det! Viktigt! 

<3>